Här har vi ännu en roman av en författare som redan har sju utgivna böcker bakom sig. Några av dem har nått en bredare läsekrets och har till och med översatts till svenska språket. Genrebredden i hennes verk är imponerande – från familjehistoriska berättelser och historiska tillbakablickar, via fiktion om ett meteorfall, till starka skildringar från Sarajevo under det senaste kriget.
Trots de olika temana har alla böcker något gemensamt: de är lättlästa, engagerande och håller läsaren fängslad ända till sista sidan. Den här gången rör det sig om en roman som utspelar sig under andra världskriget – en tid präglad av stora historiska omvälvningar och personliga tragedier.
Romanens grund vilar delvis på verkliga personer ur författarens släkthistoria, medan resten skickligt har vävts in i fiktionen. Resultatet är en tät och övertygande berättelse, fylld av levande beskrivningar, fantasifulla dialoger och historiska fakta. En stark sammansmältning av verklighet och fantasi uppstår, så skickligt att läsaren knappt kan avgöra vad som är sant och vad som är påhittat. I denna "fantasins verkstad" blir det tydligt att endast Moder Natur kan skapa en så osannolik kedja av händelser.
Utgångspunkten för romanen är författarens djupa kunskap om krigs- och efterkrigstiden. Ibland kan man tro att allt redan har sagts om andra världskriget, men så dyker en sådan här litterär pärla upp och påminner oss om att det alltid finns nya perspektiv att upptäcka. Författaren lyckas belysa skeendena utan patos, och läsaren hamnar ofta i en gränszon mellan fiktion och familjememoarer. Just denna osäkerhet ger berättelsen en extra tyngd och trovärdighet.
Med ett fint sinne för komposition, dramaturgi och språk – men framför allt för sanningen – skapar författaren ett verk som i dagens tid av historierevisionism får ett särskilt värde. Idén till romanen uppstod av en slump efter att författaren sett en tv-dokumentär om flickor och kvinnor som strax efter andra världskriget fördes från Tyskland till Sverige, anklagade för att ha varit eskortdamer åt nazistiska officerare. Genom att knyta deras öden till sin egen släkt av tyskt ursprung skapade författaren huvudkaraktären Ursula Strader – en fiktiv gestalt vars sinne till en början formats av nazistisk propaganda.
Ursula är en flicka som blir kvinna och som gradvis inser hur förödande massindoktrinering är. Hon förstår att om alla tänker likadant, tänker egentligen ingen alls. Hon blir medveten om att sanningen, hur smärtsam den än är, är en välsignelse – att segrar är viktiga för regeringar, men att det är nederlagen som leder människor till uppvaknande och förändring. Händelserna utvecklas i ett filmiskt tempo och läsaren dras in i berättelsen utan ansträngning. Allt sker naturligt, utan överförklaringar, vilket förstärker känslan av autenticitet. Många kommer att känna igen sig i karaktärernas livsöden. Lidande är oundvikligt i detta historiska sammanhang, men även i svåra tider finns plats för glädje, kärlek och hopp. För trots kriget fortsätter livet. Avslutningsvis kan jag varmt rekommendera att dyka ner i denna romans värld och komma upp till ytan med en värdefull litterär pärla i handen.
Tibor Vrancic