Pan är en roman om människan bortom den hon har lärt sig vara.
Hamsun söker människan bakom förnuftet och bakom den identiet som formas av omgivingen. Han skildrar det ögonblick då människan upptäcker att hon kanske inte är den hon trodde hon var, att det innersta i henne inte låter sig sig förklaras av den hon blivit.
Naturen är ständigt närvarande: skogen, havet, ljuset och årstidernas växlingar blir en del av Glahns eget känsloliv. Pan är lika mycket en roman om människans instinktiva och motsägelsefulla natur som om människans kärlek.
Hamsun skrev Pan med en intensitet som fortfarande känns märkligt modern. Det är en roman om begärsvartsjuka, ensamhet och frihet - och om en människa som inte riktigt klarar av att leva vare sig bland andra människor eller helt utan dem,
Och Pan är samtidigt också en roman om kärleken - hur försvarslösa vi är inför förälskelsens kraft.
En av Hamsuns mest suggestiva romaner - vild, sensuell och oförutsägbar.