På ett smutsigt kontor säljer en flicka sin själ till djävulen mot att han ger henne gröna ögon istället för de urfolksmörka hon ärvt på mödernet. I en undanskymd grotta i flimrar tiden förbi i form av muterande fladdermöss, importerade virus och vilsekomna tidsresenärer tills grottan själv framstår som en portal in i en ännu okänd dimension. Under några ödesdigra dagar i ett inte alltför avlägset förflutet sätter sig barnen vid middagsbordet med händerna fläckiga av en mystiskt självlysande substans. Och långt in i den bolivianska regnskogen håller en kristen, europeisk bosättarsekt sina barn instängda bakom "lydnadens band": ett magnetfält som avger dödliga elchocker för att världen utanför inte ska locka dem till synd och rasblandning.
I Liliana Colanzi noveller rör sig vinddrivna gestalter genom ett yttersta tid och en kollapsande civilisation. Mot en iriserande horisont avtecknar sig bergskedjornas eviga siluett intill termitlika städer, i en värld av radioaktiva ljus, koloniala arv och hyperkapitalism där de uråldriga profetiorna mullrar i fjärran. Berättelserna i Ni lyser i mörkret låter oss se vår samtid på nytt, i all dess dödliga bländning.