En författare sitter i ett flygplan på väg till Island och funderar över de katastrofala följder som utdelningen av Danske Banks Litteraturpris har fått för hans liv.
Du har lämnat mig, tänkte jag, så är det. Du har lämnat mig och kidnappat mina barn, eller i alla fall tagit dem med dig utan att fråga mig först. Konstigt nog funderar jag inte alls över barnen, de bekymrar mig inte överhuvudtaget, men det är ju inte heller de som har vänt mig ryggen och lämnat mig i sticket. Deras känslor för mig är troligtvis fortfarande desamma, medan dina känslor för mig uppenbarligen har bleknat och blivit till ingenting. Du har lämnat mig, tänkte jag.
Danske Peter Højrups virtuosa debutroman är en intensiv och lyrisk berättelse om förlust, skam, ömhet och missunnsamhet, men också en rasande genomlysning av vår tids dyrkan av yta och framgång. En kärleksskildring, sorgesång och sedekritisk litania i ett.
*
"... den mest inspirerande bok jag läst på länge. Svartsynt, men genuint upplivande i sin tankeflykt. Skickligt men diskret utförd, rytmiskt och klangmässigt närmast fulländad."
- Petter Lindgren, Aftonbladet
"Ett litet mästerverk."
- Fredrik Borneskans, Upsala Nya Tidning
"... kraftfullt fängslande berättarkonst."
- Ulf Eriksson, Vagant
"Wow, vilken roman! Jag har sällan läst något så intensivt, hjärtskärande och suggestivt."
- Annika Wall, Borås Tidning
"På ett sätt är det en skandal att Island är översatt till svenska först nu, på ett annat en slumpens nåd. Nog kan man säga att vinet lagrades väl."
- Clara Block Hane, Svenska Dagbladet
"Højrups ekvilibristiska prosa är självklar och otvungen, med en särskild tyngdpunkt på små, men betydelsemättade detaljer. Island är en sarkastisk, underhållande skildring av en statusjagande och hycklande samtid. Samtidigt tillåter den sig att vara befriande allvarlig och fodrande, med en oupphörligt förunderlig ton av djup desperation och sorg."
- Viktoria Parmell, BTJ (5/5)