Senare ska din rädsla för vatten ta proportioner du inte kunnat ana, som om vatten vore ett vapen eller ett gift, som om det vore oändligt smärtsamt och som om du själv vore alldeles porös och tillsluten på en och samma gång, det kommer inte att hända säger du till din fröken Lovisa på introduktionsklassen när hon ber dig ta hem ett papper för föräldrarna att skriva på och därefter badkläder och en handduk till på tisdag.
Det har inte med slöjan att göra säger du som om du genast förstår vad hon tänker – jag kommer bara inte att sätta min fot i simhallen innan du stoppar papperet i fickan och gör dig redo att gå.
Två barn föds med några månaders mellanrum på samma gata, och blir oskiljaktiga i krigets skugga. När flykten till Sverige tornar upp sig blir det tydligt att deras vägar kommer att skiljas åt, men löftet om att ses igen lever kvar. Att lämna ett hem där man känner varje hörn och byta det mot en annan verklighet, är mer än bara en flytt. I Balsam Karams novell speglas en smärtsam separation, där både det fysiska avståndet och det mellan det förflutna och framtiden växer.