Rainer Maria Rilke (1875–1926) beskrivs ofta som en av det tyska språkets giganter. Men han var också filosofiskt lagd och förde många intressanta resonemang såväl vid middagssamtal som i brevkorrespondens. Wittgenstein skänkte en större summa pengar till Rilke och Rilkes roman Malte Laurids Brigges anteckningar från 1910 har beskrivits som ”ett kulturhistoriskt experiment i Nietzsches efterföljd, ett dokument som pekar fram mot existentialismen”. Vad är det med Rilkes ord och tänkesätt som gör att filosofer både då och nu använder sig av honom?
I antologin Rilke och filosoferna medverkar -Irina Hron, Jonas Ellerström, Isabelle Ståhl, Sven-Olov Wallenstein, Nicklas Berild Lundblad, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Ulrik Franke och Svante Nordin. Dessutom återutges författaren och filosofen Lars Gustafssons essä ”Rilke, Wells, Lacan och den bottenlösa spegeln”. Genom dessa bidrag får poesi och filosofi mötas, stötas och blötas. -Kapitlen interfolieras med Rilkedikter i nyöversättning av antologins redaktör Katarina O’Nils Franke.