Huskroppen skälvde. Väggarna vibrerade som om de andades. Glödlampan ovanför oss gungade, en karaff med citron- och granatäppelvatten föll från bordet och krossades mot golvet. Jag minns inte att jag skrek. Bara att jag sprang. Vi kastade oss ut på gatan, in i röken, dammet, den bedövande tystnaden som följde efter explosionen.
Jag, vi, skrek hans namn, men våra röster blev blott viskningar som försvann i förödelsen.
En gång var hon en älskad fru, stolt mor och passionerad lärare. Hennes liv var fyllt av kärlek, kunskap och framtidstro – tills kriget svepte bort allt. Nu är allt som återstår osäkerhet. För att ge sina barn en chans till liv, tvingas hon ta det enda alternativet hon ser: den livsfarliga resan över Medelhavet.
Genom en mors blick skildrar Alexandra Pascalidou flykten från kriget – där rädslan för att förlora allt inte längre är en farhåga, utan en verklighet. En En berättelse som som rör sig med skärpa och avskalad klarhet, där varje steg bär på livets yttersta villkor.