Det är jag som knackar på...

Margaretha lever i sin trygga värld med ett, som hon tror, säkert arbete i förskolan. Men det blir omorganisationer i förskolan, hon får två alternativ: sluta, eller börja på ett nyöppnat daghem. Hon väljer daghemmet, ekonomin är viktig. Hennes hörselskada från förskolan, hennes utbrändhet, hon känner inte igen sig själv, det blir sjukskrivning.


Genom goda råd vänder hon tanken mot ljuset: avslappning, meditation, en omprogrammering av sina tankar, sången och musiken, men framförallt skrivandet. Skriver om vardagen i nuet, bearbetning bakåt i tiden, om det stelbenta byråkratiska systemet.


En stor förändring sker kvart över nio en aprilmorgon. Hon pratar med sin svärfar i telefonen. Rösten tystnar plötsligt, han är död. Margaretha flyttar samma dag med sin familj till svärfars gård. Där finns djuren och närheten till naturen, som hon skriver i dikten "I krisens spår".


Hon deltar i en skrivarkurs ledd av författarinnan Kerstin Johansson i Backe. Vid avslutningen läser Margaretha dikter i Radio Jämtland. Som inledningen spelas sången "Nu längtar jag hem". Att komma till gården var som att komma hem. Dikten "En sekund i mitt liv" där det står: Längtan till friheten tog mig hit, blir en kärleksförklaring till gården i Österulfsås. Glädjen och kärleken till arbetet i äldrevården med kultur, stimulering, sång och rörelse får ett abrupt slut. På kort tid mister hon både arbetet och sin älskade livskamrat.