Krönika över Yggdrasil. Embla

Almarill tände rökelserna på sitt lilla altare och lät den aromatiska doften skölja över henne. Hennes kraft var inte stor nog att hålla flickan gömd längre. Det var dags... Tiden var inne att föra Embla hem genom dimmorna. Hon borde bara vara runt fjorton år och helt ovetande om sitt ursprung. Almarill bet sig i läppen. Flickan skulle inte vara redo att anta den roll översteprästinnan förberett åt henne, men det fanns ingen tid att förlora. Djupt ner i Ards inre har mörka krafter satts i rörelse, ett mörker som hotar att sprida sig och ta över hela Världsträdet. Embla skulle bli vikten på vågskålen som jämnade ut balansen igen, bara flickan var stark nog… Almarill suckade djupt, lät de vita runorna tankfullt rulla mellan fingrarna och viskade; ”Magum av Quo, jag har ett uppdrag till dig.”