Straffprocessuella tvångsmedel

Rättegångsbalken innehåller ett flertal olika straffprocessuella tvångsmedel som används i brottsutredande syfte och för att man ska kunna få till stånd en rättegång vid misstanke om brott. Mest känt är troligen polisens rätt att gripa en person vilket i sin förlängning kan leda till anhållande och häktning. Som andra exempel kan nämnas reseförbud, kvarstad, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Utöver detta finns även hemliga tvångsmedel. Till dessa räknas hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning.

Då en utredning inleds vet man ofta inte vem som har begått brottet, men man kan ha mer eller mindre starka misstankar. Styrkan i misstanken, misstankegraden, styr möjligheten att använda sig av de ovan nämnda tvångsmedlen.

I denna sjunde upplaga har beaktats lagändringar, ändringar i olika FAP-artiklar, JO-fall och rättsfall fram till den 1 januari 2022. De lagändringar som har skett har först och främst skett i 24 och i 27 kap.

I boken behandlas även en lagrådsremiss avseende förslag till omfattande förändringar i 27 respektive i 28 kapitlen avsedda att träda i kraft den 1 juni 2022. För överskådlighetens skull har de paragrafer som avses ändras gråmarkerats och lagrådsremissens förslag med kommentarer återges i en bilaga sist i boken.

Juris doktor Gösta Westerlund – före detta universitetslektor vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och före detta huvudlärare vid Polishögskolan i Sörentorp förklarar i denna bok bestämmelserna och hur de ska tillämpas. Boken har skrivits på ett sådant sätt, att den ska kunna användas av elever på våra polishögskolor, yrkesverksamma poliser, civila utredare inom polisen men även av andra verksamma inom rättsväsendet samt inte minst av en kunskapstörstande allmänhet.

Westerlund, som skrivit flera uppskattade läroböcker, kan som få förena den praktiska verkligheten med rättsvetenskaplig noggrannhet och skärpa.