Till min pojke

En mors berättelse om hur det är att leva med ett missbrukande barn i familjen. "Från och med nu tar Peter all plats. Det är som om vi fått en gökunge i boet. De andra syskonen far illa." Långsamt förvrids tillvaron för familjemedlemmarna. Ständig oro, sömnbrist och stress blir en del av vardagen för föräldrarna, liksom nattliga akututryckningar och långa vaknätter hemma och i psykakuternas korridorer. Ständigt steget efter kämpar familjen för att hjälpa Peter att komma ur sitt alltmer accelererande missbruk. Sociala myndigheternas verktyg är tandlösa och sätts in alldeles för sent. Texten är mycket stark och gripande. Boken kommer att kunna hjälpa andra i liknande situation – och om någon som läser detta då kan känna tröst eller till och med hjälp att ändra sin anhörigs situation, så har det familjen gått igenom inte varit förgäves. Kritiken mot de sociala myndigheterna kommer tydligt fram och man kan inte annat än önska att boken skulle kunna bli obligatorisk läsning på Socialhögskolorna i landet.