Käre broder Edvard

En junidag 1893 rodde Edvard Olsson sin bror August över Kilsviken till Åmål. Bröderna var i trettioårsåldern men detta var deras sista stund tillsammans. Efter den turen skulle de aldrig mera ses. August lämnade sin hustru Sara och deras tre små barn för att fara till Amerika. De fick heller aldrig träffa sin make och far igen.
Vad hände med August och varför kom han aldrig hem? Om detta handlar denna bok som till stor del baseras på hans långvariga brevväxling med brodern Edvard, men också på en enträgen forskning i en lång rad andra källor.
Där fakta inte räcker har författaren tagit fantasin till hjälp. Augusts liv och mödor gestaltas återkommande i berättelsens form. Med stöd av källorna varvas berättelsen med illustrationer från tiden, breda beskrivningar av Amerikaemigrationen och
svenskarnas tillvaro over there.
Efter hand framträder bilden av en orolig själ och vandringsman som aldrig kunde släppa banden till släkten och hembygden men ändå inte kunde förmå sig till att vända hem igen. Säkert formades han av det friare livet i det nya landet.
August reste i förhoppningen om ett bättre liv, så som många människor tvingas göra också i våra dagar. Att den stora emigrationen från Sverige till Nordamerika har stora likheter med dagens folkförflyttningar är en av författarens ståndpunkter.