Kent är 29 år när sonen David föds. Till en början verkar allt normalt, men när David är lite mer än ett år visar det sig att han är döv. När han närmar sig sin treårsdag har han slutat att teckna och blir mer och mer inåtvänd. David diagnostiseras med grav autism och livet blir annorlunda än det Kent har sett framför sig. Vardagen som småbarnsförälder är svårhanterad då David behöver ständig övervakning.
Vad händer när alla dina tankar om framtiden omkullkastas och du istället får hantera en vardag som är så utmattande att du inte vet hur du ska orka?
Inte bara David är berättelsen om en pappas kärlek till sin son. Om kampen mot olika instanser och inte minst Kents kamp mot sig själv. Oron och det dåliga samvetet som ständigt är närvarande och det faktum att Kent måste lära sig att acceptera och hantera Davids funktionshinder. Och hur hittar man modet att våga släppa taget om sitt barn när det närmar sig vuxen ålder?