"Läsaren naglas vid sidorna. Hennes roman är angelägen, läsvärd och öppenhjärtig. Särskilt skolbarnsföräldrar och skolanställda borde läsa den."
/Borås Tidning
"Ingen familj är en ö är en stark berättelse om en familjs kamp för att överleva. Det är också en svidande kritik av klassisk psykologi och psykoanalys som slentrianmässigt ser orsaken i bristande föräldraskap. Det behövs fler böcker som denna!"
/ Östgöta Correspondenten
My är bara fyra år när hon säger: »Mamma, jag är inget bra barn. De andra tycker inte att jag är något bra barn.« Det är inte My som hittat på det. Det är alla vuxna i hennes omgivning som låter henne förstå det.
Varje dag.
Ingen familj är en ö är en bok som bygger på självupplevda händelser.
Personligt och hjärtskärande berättar Anja Wikström om hur livet kan se ut för barn och föräldrar som inte riktigt passar in i normen.
Redan på BVC får Ada höra att hennes dotter My gråter för att hon själv är osäker i sitt föräldraskap. En psykolog säger att ju mer Ada kan vara sig själv, desto mer kan My vara sig själv.
My är ofta ensam på förskolan, hamnar i konflikter och blir sällan bjuden på kalas. Ada känner sig otillräcklig som förälder. Många kommer med goda råd men få erbjuder sig att hjälpa till. Familjen blir allt mer isolerad och dysfunktionell.
Ingen familj är en ö handlar om skuld, om hur ett barns behov av stöd ofta skylls på dålig fostran, för mycket socker eller otrygg anknytning till föräldrarna. Den handlar om ett samhälle och ett skolsystem som inte tar hänsyn till olikheter och om ett barns längtan av att få ingå i en gemenskap.
Det krävs mer än föräldrar för att fostra ett barn. Det krävs en by.
Anja Wikström bor i Stockholm med sin familj. Hon är uppvuxen i Norrland och södra Afrika. Ingen familj är en ö är hennes debut.
"Wikströms roman om en dotter med adhd är i stället en språkligt genomarbetad och väl avvägd läsupplevelse. Med gehör för stämningar skriver hon fram den klaustrofobiska känslan i en familj där det första barnet inte följer utvecklingskurvan, inte beter sig som barn ska och där föräldrarna är utelämnade till varandra. [...] Med sin gestaltning väcker romanen många engagerade och upprörda frågor."
Elin Grelsson Almestad, GP
"Det här är en emotionellt stark och välskriven berättelse som vidgar läsarens horisonter när det gäller den traumatiska kris som ofta kopplas till 'annanheten'."
Elisabeth Eliasson Roos, Bibliotekstjänst, häfte 22/14
"Det som är mest smärtsamt att läsa om i boken är Mys - och familjens - tilltagande ensamhet och isolering."
Dagens Nyheter
"Boken, som bygger på självupplevda händelser, har något viktigt att säga till alla som någon gång dristat sig till att döma människor med ett annorlunda beteende."
Fritidspedagogik