Hela Lovisas vuxna liv har bestått av en våldsam vård. Hårda ord till livliga skratt. Hon var nog en person man antingen föll för att hjälpa eller stred för att tysta ned.
Lovisa möts tidigt av en hel värld som tittar främmande på henne. Hon insåg att hennes autism skulle bli en kamp för sig om hon nu skulle överleva sin psykiska ohälsa.
På ett kritvitt papper med vackert klädda ord berättar Lovisa om det mörker som tagit ifrån henne allt. Om vården som trasade sönder hennes tillit, om gärningsmän klädda i sjukhuskläder.
Vem kan hon lita på?