Personlighetsstörningar

Diagnosen personlighetsstörning avser en kronisk psykisk störning som debuterar i tonåren med patologiska personlighetsdrag som stör utvecklingen och vidmakthållandet av ömsesidiga relationer, och medför lidande för personen själv och/eller omgivningen. Enligt den flerdimensionella diagnosmanualen DSM-IV skiljer man på psykiska störningar eller sjukdomar som kodas på axel I och personlighetsstörningar som kodas på axel II. Axel I-diagnoserna anses i allmänhet vara avvikelser gentemot personens tidigare liv och utveckling, och uppfattas som jagfrämmande och i bästa fall möjliga att behandla med psykofarmaka och annan terapi. Axel II-diagnosen utgör en kronisk störning i personens psykiska utveckling och upplevs ingå som en aspekt av personens karaktär. I boken beskrivs de olika typerna av personlighetsstörning enligt axel II, utredningsmetoder och diagnostik, epidemiologi, tänkbara biologiska och psykologiska orsaker samt behandlingsstrategier. Personlighetsstörningar vänder sig till utbildningar i psykologi/beteendevetenskap, psykiatri, socialt arbete, kriminalvård och andra utbildningar och yrken där man arbetar med personer med avvikande social anpassning och problem med sin livsföring i olika avseenden.