Den 19 december 1981 får Peter Noll, som då är 55 år, besked att han har en elakartad tumör i urinblåsan. Läkarna rekommenderar operation, men Peter Noll avböjer. Han vill inte leva med de stympande effekter en sådan skulle medföra.
Han väljer att invänta sin egen död på dess egna villkor. Samtidigt bestämmer han sig för att skriva dagbok i syfte att dokumentera den tid han har kvar.
Knappt tio månader senare avlider Peter Noll. Hans efterlämnade anteckningar, Den utmätta tiden, utkommer postumt. Först i författarens hemland Schweiz och sedan i många andra länder.
Karnevals utgåva är den första i Sverige på över 20 år. Boken innehåller ett förord av Georg Klein och ett griftetal av den schweiziske författaren Max Frisch, som var nära vän till Peter Noll.
»Jag lägger ifrån mig boken med en stor glädje över att ha läst den, blandad med ett vemod över att jag inte kan få träffa författaren. Men det summerar inte denna läsupplevelse som lämnar efter sig en mycket säregen känsla. Har man lyssnat på en fängslande berättelse? Ja, men det förklarar inte det man känner. Har man blivit gripen av författarens öde och levt sig in i hans situation? Ja visst, men det är fortfarande inte hela svaret. Vad kan det vara? Jo, nu vet jag. Läsandet av denna bok är som en lång dialog mellan författaren och läsaren, på lika villkor. Never send to ask for whom the bell tolls – it tolls for thee.
Jag vet inte om jag kommer att lämna denna värld plötsligt och omedvetet eller långsamt och gradvis. Men om jag kommer att ligga länge i väntan på avfärden, är det två böcker som jag önskar mig vid sängkanten. Den ena blir Rilkes dikter om den individuella dödens gåva. Den andra blir boken som skrevs av den som har förstått, tagit emot och förverkligat denna gåva: denna bok.« Georg Klein i förordet
»Peter Nolls anteckningar vid ett livsslut är en spänstig, oböjligt livsstark bok. Georg Klein talar i sitt inspirerande förord om boken som en viktig livsledsagare. Så är det väl, även om Peter Nolls död är hans egen och inte många skulle välja hans slut utan hoppas på medicinska mirakler. I Peter Nolls klara men ändå personliga prosa finns en medvetenhet som gör Den utmätta tiden både allmängiltig och hisnande på ett personligt plan.« Heidi von Born, Göteborgs-Posten
»Den utmätta tiden är författad i dagboksform och låter sig läsas på flera olika plan, alla lika övertygande och inträngande Att uttala sig om huruvida Peter Noll förlikar sig med döden (om det nu egentligen är möjligt) är jag inte man att avgöra. Men det är inte heller om döden Den utmätta tiden handlar. Den handlar om att göra livet meningsfullt, om att tanken på döden skall ge livet innehåll och inte döda livet inom oss.« Ulf Gyllenhak, Dagens Nyheter