Musiken som tidsspegel består av 12 essäer, fokuserade kring 13 tonsättare som är födda under 1800-talet, men vars musik kom att prägla kommande århundrade. Tonsättarnas liv och musik skildras med utgångspunkt i de idéströmningar som var och en representerar: det demokratiska, det folkliga, det maximala, det abstrakta, det nationella, det överjordiska, det nordiska, provinsiellt och internationellt, det sociala och det mytiska. Den tidsperiod som boken berör är främst decennierna kring sekelskiftet 1900. Det är en spännande period då Europa förändras och nya uttryckssätt skapas inom konst, vetenskap och filosofi. Impressionism, expressionism, surrealism, dadaism, futurism är stilriktningar som visserligen kommer från beskrivningar av måleri och litteratur, men som har sina motsvarigheter även inom musiken.
Boken inleds med ett kapitel kallat Arvet från 1800-talet, där konstmusik definieras som en gren av ett musikträd, nära till grenarna folkmusik och populärmusik. Avslutningen Arvet till 1900-talet försöker beskriva något av våra 13 tonsättares betydelse för det gångna seklets musik.
Jan Ling är professor emeritus i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, där han också varit rektor. Förutom vetenskapliga arbeten inom svensk folkmusik, musiksociologi och musikhistoria
har han tidigare utgivit fyra volymer om Europas musikhistoria,
den senaste med titeln Franz Liszt och 1800-talets konstmusik på Gidlunds förlag.