Diktaren på dårhuset : om Esaias Tegnérs sjukdom och sjukdomsdiktning

En kulen höstdag klockan 10 på kvällen den 4 oktober 1840 anlände Esaias Tegnér till en Irrenanstalt i Schleswig. Svenska läkare hade förklarat honom sinnessjuk och den hårt prövade familjen hade beslutat att han skulle behandlas på asylen vars chef var den ansedde och progressive tyske läkaren Peter Willers Jessen. Tegnér själv var helt ovetande och trodde att han var ute på en nöjesresa. Sjukhuset uppfattade han som ett värdshus. Tumultet som uppstod när sanningen avslöjades är inte svårt att föreställa sig. Hur hade en sådan här situation kunnat uppkomma? Hur kunde den som kallades ljusets och solens sångare, var biskop i Växjö och ledamot av riksdagen spärras in på ett sinnessjukhus i Schleswig, uppenbarligen ditlurad mot sin vilja? Detta är några av de frågor som Christina Svensson försöker besvara i Diktaren på dårhuset. I boken beskrivs Esaias Tegnérs sjukdomshistoria och hans sjukdomsdiktning ur ett idéhistoriskt och ett litteraturvetenskapligt perspektiv. Tegnérs sjukdom doku­menteras ur flera olika synvinklar: Tegnérs självbild i brev och dikt, vännernas, läkarnas och familjens uppfattning. Tre centrala kapitel behandlar var sin dikt, Mjeltsjukan, Den Döde och Porträtet. Gemensamt för dikterna är att de tillkom under en kris i Tegnérs liv. De två första kriserna kan ses som steg på vägen till asylen där den sista dikten skrevs. Christina Svensson är docent i Litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.