När Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var landet ett av de minst antisemitiska i Europa och de första 15 åren av fascistisk diktatur innebar ingen väsentlig förändring. Tusentals judar var medlemmar i fascistpartiet och det fanns flera judiska ministrar i Mussolinis tidiga regeringar. Men 1938 införde Italien långtgående raslagar för att möjliggöra samarbetet med Nazityskland. Judarna kom i och med detta att diskrimineras och så småningom att interneras. Fram till hösten 1943 skedde däremot inga deportationer från Italien eller från territorier ockuperade av den italienska armén. Regimen i Rom ansåg sig ha rätt att föra en italiensk judepolitik. Att överlämna judar, oavsett om det var till SS-patruller, franska gendarmer eller till Ustasjas mördarband i Kroatien, var att signera dessa judars dödsdom. Detta skedde inte. Efter den italienska kapitulationen inrättades en lydstat i Italien, ofta kallad Salòrepubliken. Under denna period, då Norditalien var ockuperat av Nazityskland, radikaliserades den antijudiska politiken och judar kom att deporteras till de nazistiska förintelselägren av Heinrich Himmlers SS.
ArbetstitelMussolini mot Hitler: Judarnas öde i fascismens Italien
Standardpris299.00
Illustrerad Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypInbunden
Recensionsutdrag
Läsordning i serie
MediatypBok
AvailableToOrder IsContractProduct Inlaga
Sidor339
Publiceringsdatum2024-10-03 00:00:00
FörfattareAnders Carlberg
erpOwnsPrice Kort BeskrivningNär Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var landet ett av de minst antisemitiska i Europa och de första 15 åren av fascistisk diktatur förändrades inte detta. Men 1938 införde Italien långtgående raslagar för att möjliggöra samarbetet med Nazityskland.
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct SeriesTitle
BokinfoStatusCode21