I Skara stift finns ca 130 olika huvudbaner och anvapen. De flesta i kyrkor, på kyrkavindar, i kyrkbodar och några på muséer. Under stormakstiden var det viktigt att visa på sitt släktskap och på sin position i samhället. Begravningsköldarna är ett uttryck för detta begravningsbruk.
Dessa snidade vapenskulpturer, som är specifika för stormaktstidens Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete som utförts av många skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren varierar från de små enkla till praktstycken på två pch en halv meter. Denna bok om huvudbaner och anvapen inom Skara stift vill visa på den genealogiska och heraldiska skatt som finns i dessa ättesköldars tysta budskap.
Bakom varje skökld finns en persons och en familjs historia. Genom författarens tolkning av sköldarnas innehålll och budskap träder historien fram och blir levande.
Författaren disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden.
ArbetstitelHuvudbaner och anvapen inom Skara stift : en heraldisk och genealogisk inventering
Standardpris279.00
Illustrerad
Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypInbunden
Recensionsutdrag
Läsordning i serie28
MediatypBok
AvailableToOrder IsContractProduct
Inlaga
Sidor384
Publiceringsdatum2006-09-20 00:00:00
FörfattareIngavon Corswant-Naumburg
erpOwnsPrice Kort BeskrivningMed boken om Huvudbaner och anvapen inom Skara stift har en dokumentation av stiftets 130 olika begravningsvapen fullföljts. Författarinnans avhandling från 1999 om Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden var fröet till detta arbete om vapnen inom Skara stift. I våra kyrkor och på några andra ställen finns dessa många gånger praktfulla träarbeten från en gången tid. Åsikterna om dem är många. På en del ställen är de pietetsfullt renoverade, på andra är de borttagna och i bästa fall placerade på en kyrkvind. Huvudbaner och anvapen är föremål från en tid då det var viktigt att visa på släktskap och maktposition. Deras genealogiska, heraldiska, budskap är för många idag okänt. Dessa ättesköldar är av stort historiskt intresse och värde. Vid begravningsceremonin frambars ättens huvudbaner och anvapen till kyrkan, där det sedan placerades på väggen eller ibland i släktens gravkor. Att visa upp sina anor var en viktig del av ceremonin och huvudbanerens yttre åskådliggör många gånger händelser i ägarens liv. Dessa snidade vapenskulpturer, som är specifika för stormaktstidens Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete som utförts av många skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren varierar från de små enkla till praktstycken på två och en halv meter.
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct SeriesTitle
BokinfoStatusCode21