Ekonomisk kulturhistoria : bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720-1850

Ekonomisk kulturhistoria Bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720-1850
Det svenska 1700-talets kulturhistoria var inte bara estetisk, den var också materiell. Boken fokuserar på en förbisedd men central aspekt av 1700-talets kulturella guldålder: konstnärers och konsthantverkares ekonomi i det dåtida Stockholm som var ett centrum för kulturarbetare och deras mecenater, och deras arbete ansågs ha nationalekonomisk betydelse.

Konst och hantverk var föremål för en aktivistisk statlig politik sedan slutet av 1600-talet. Man betraktade konstindustrin som en del av ett näringspolitiskt sammanhang. Främjandet av handel och manufaktur var tänkt att skapa ett växande välstånd inom landet efter det krigiska 1600-talet. Därför lagstiftade man i början av 1700-talet om nya institut, det var då som hallrätten och konstakademien tillkom. De främjade en friare konstnärlig utveckling jämfört med skråväsendet samtidigt som konst och konsthantverk blev mer kommersiellt inriktat och ibland ekonomiskt framgångsrikt. Konst blev nu även en vara som såldes på en växande marknad. De flesta konstnärer identifierade sig som hantverkare.

En viktig fråga bakom antologins undersökningar är i vilken grad kulturarbetares försörjning skilde sig åt beroende på vilka institutioner de tillhörde: skråväsendet, hovet, adliga hushåll, konstakademien eller hallrätten. Den andra huvudfrågan är hur de undersökta konstnärerna och konsthantverkarnas finansiella nätverk var sammansatta. Deras ekonomi bestod av ett komplicerat spindelnät av krediter. De hade dels fordringar och skulder mellan varandra för köp av material, varor och tjänster. Dels hade de fordringar på kunder och skulder till privata bankirer och mecenater. Deras ekonomi utgjorde en myriad av finansiella transaktioner och borgensförbindelser. Det visar de många konkurserna.

Bokens undersökningar har utformats i ett samarbete mellan disciplinerna konstvetenskap och ekonomisk historia efter internationella förebilder. Undersökningarna omfattar såväl yrkena målare, möbelsnickare och scenarbetare som fallstudier av Pehr Hilleström, Pehr Hörberg och Carl Enhörning.

Klas Nyberg är verksam som professor i modevetenskap vid Stockholms universitet. Han har en bakgrund som professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet med inriktning på 1700-talets näringsliv och finansväsen.