Predikan : i tid och otid

Trots allt prat om sekularisering är predikan ännu den i särklass vanligaste formen av offentligt tal i vårt land. Predikanter träder bokstavligen upp i tid och otid (2 Tim. 4:2), liksom de har gjort genom hela kyrkans historia. De sex artiklarna i denna årsbok handlar om predikan både historiskt ( i tid ) och principiellt ( i otid ). Katarina Hallqvist och Erik Claeson har hämtat upp texter ur den stora skatt av predikningar som finns bevarad från det medeltida birgittinklostret i Vadstena. Hallqvist visar hur bröderna i klostret försökte vägleda sina åhörare på fullkomnandets väg , Claeson hur de anpassade sig till olika åhörargrup- per. I en annan historisk studie undersöker Sivert Angel vad senmedeltidens och 1500-talets predikan i Norden har att säga om uppståndelsekroppen och påvisar överraskande förändringar och förskjutningar över tid. Frida Mannerfelt slår en bro mellan då och nu genom ett fågelperspektiv på innehållet i svenska läroböcker om predikan från 1903 till i dag. Clara Nystrand utforskar hur sekulariseringen påverkar nutida predikan genom att granska vad präster i Skåne säger om Gud. Carina Sundberg, slutligen, förmedlar tankar från Sydafrika och USA om korsets dårskap och predikantens uppgift: Finns det möjligen en dårskapens hermeneutik ? Årsboken innehåller även recensioner av ett tjugotal nya publikationer om gudstjänst, predikan, kyrkokonst och kyrkomusik samt notiser om böcker att notera.