De 95 teserna om avlatens innebörd

Ända sedan den kristna församlingens födelse har det funnits en strävan att se till att den var ”ren” och fri från synd vid Jesu återkomst. Om någon medlem begick en uppenbar synd, såg de övriga det som sin uppgift att få honom att inse sitt felsteg och be Gud om förlåtelse. Men då synden också skadade hela församlingen, tilläts inte den som begått en grov synd (även om han förlåtits av Gud) delta i nattvarden förrän han gjort bot och visat sin ånger i praktisk handling. De som begått mycket allvarliga synder kunde tvingas företa långa pilgrimsfärder, stränga fastor etc.
På medeltiden infördes dock möjligheten att få straffet lindrat. Syndaren behövde bara göra en mindre bot, som att besöka en viss kyrka, läsa vissa böner, ge bidrag till något fromt ändamål etc. Som bevis på att man fått avlat utfärdade kyrkan ett ”avlatsbrev”.
När Peterskyrkan i Rom skulle byggas förklarade vissa präster att ett ekonomiskt bidrag till bygget skulle innebära fullständig befrielse från straff - fullständig ”avlat”. Resultatet blev en veritabel avlatshandel. Människor trodde sig kunna köpa befrielse från syndastraff genom att ge gåvor till kyrkan - utan att vare sig ånger, omvändelse eller bättring fanns med i bilden.
En som reagerade mot denna handel var munken Martin Luther. Han ville ha en debatt om avlatens innebörd, och på kvällen 31 oktober 1517 spikade han upp ett anslag med 95 teser på porten till Slottskyrkan i sin hemstad Wittenberg. Det blev början på den reformation som kom att omvandla hela den västerländska kyrkan.
Nästa år är det följaktligen 500 år sedan denna avgörande händelse. Detta kommer att firas stort i hela den lutherska kyrkovärlden. Därför är det också dags att Luthers 95 teser publiceras på nytt på svenska. Det är 70 år sedan sist.