En knallröd sjal i grottklostret i Kiev, en överväldigande doft av rökelse i en spansk katedral, en anslående altarprydnad av Märta Måås-Fjetterström i ett kapell i Orsa Finnmark... Vad betyder sinnlighet för känslan av att höra samman med andra människor, platser och traditioner, och hur påverkar sinnliga upplevelser erfarenheten att vara utestängd? Varför är julpynt, familjerecept och hemliga svampställen viktigare för traditionsförmedling och tillhörighet än de gamla kunskaper vi får genom exempelvis konfirmationsundervisning? Hur kan religiös identitet förstås?
Religionsvetaren Ann af Burén reflekterar i dessa essäer kring uppmärksamhetens riktning och om vad som väcker förundran. Hon utforskar hur vi kan förstå religion som något som görs, genom relationer till andra och till vår omvärld.