Efter Adorno

"Efter Adorno heter volymen, som måste betraktas som mycket välkommen och som fyllande något av ett tomrum. [...] Det är också med en välavvägd dos respektlöshet som flertalet av bidragsgivarna närmar sig sitt objekt. Det rör sig inte om apologetik och enkla hyllningstal." (Magnus Persson, Svenska Dagbladet)

Få tänkare omges av så mycket förutfattade meningar som Theodor W Adorno; få tänkare står i dag högre i kurs. Efter Adorno samlar fjorton nyskrivna skandinaviska essäer som kritiskt konfronterar Adornos tänkande med 2000-talets verklighet. Det handlar om japansk manga, 11 september, HIV-smitta, romanens död och mycket annat.

Filosof? Kompositör? Essäist? Sociolog? Musikteoretiker? Marxist? Modernist? Postmodernist? Elitist? Theodor W. Adorno (1903-1969) är svår att ringa in, svår att förlika sig med, svår att förbigå. Detta är ett försök att gå bortom de förutfattade meningarna och de självtillräckliga referaten, till den Adorno som fortfarande tycks vara alltför obekväm för den svenska kultur- och samhällsdebatten. Vad har Adorno att säga oss idag? Har han något att säga oss, eller har dagens verklighet och konst gjort hans idéer inaktuella? De fjorton nyskrivna skandinaviska essäerna i Efter Adorno tar sig an såväl till synes perifera fenomen som några av de mest omdebatterade frågorna inom dagens filosofi, politik och konst. Kasten är tvära och cirklarna vida. Medverkande: Malene Busk, Carl Cassegård, Carin Franzén, Espen Hammer, Anders Johansson, Bente Larsen, Mattias Martinson, Nils Olsson, Anders Ramsay, Torben Sangild, Hans Jørgen Thomsen, Sven-Olov Wallenstein, Erik Wallrup.

"Adornos aktualitet är inte mer självklar än någon annan dåtida filosofs. Om hans teorier har någon aktualitet idag så är det en aktualitet som måste erövras på nytt, i mötet med dagens verklighet. Finns det längre någon anledning att anknyta till hans excentriska problematiseringar? Den här boken fyller sin funktion om den hjälper läsaren att själv bilda sig en uppfattning om den saken. Någon skulle kanske hävda att det finns en princip som är Adornos, en princip som kan tillämpas oavsett tid och rum; Adorno själv skulle med all säkerhet ha opponerat sig. Och ändå tycks hans arbeten lämna efter sig en princip, eller snarare ett imperativ, som är lika relevant nu som då: den förnuftiga tanken är oförnuftig, just därför får vi inte sluta tänka." (ur inledningen)

Anders Johansson (1968), är verksam som författare, kritiker och litteraturforskare. Mattias Martinson (1970) är forskarassistent och docent vid Teologiska institutionen på Uppsala universitet.