Papperspopplar och energipilar

Oljans, kolets och kärnkraftens tidevarv är strax förbi, eller..? Nu gäller det att förbättra de gamla och ta fram nya metoder för energi- och livsmedelförsörjningen. Solens tidevarv, solåldern, kommer att komplettera dataåldern. Men det som ställer till problem är: avsevärt högre medeltemperaturer – mer regn – högre vattennivåer i haven – öknarnas fortsatta utbredning mm. Allt detta är oljans och kolets fel, eller..?
Vad gör vi? Boken diskuterar de areella näringarnas möjligheter att ersätta fossila bränslen med vedbiomassa från Salix- och poppelodlingar. Det är detta som i dagligt tal kallas för energiskogsodling (ESO) och poppelplanteringar för pappersmassa. Boken tar upp, på ett förhopp­ningsvis lättförståeligt sätt, den teoretiska bakgrunden till och de
praktiska tillämpningarna av träds och buskars potential att omvandla energin i solljuset till ved, värme (och kyla), el, drivmedel, mm.
Boken behandlar också de begränsande faktorerna för dessa processers effektivitet. Miljömässigt, ekonomiskt och socialt diskuteras denna odlingstyps inverkan på landsbygdens utvecklingsmöjligheter. Boken kan också ses som en Vitbok angående Energimyndighetens (tidigare NE) satsningar vid SLU på forskning och kunskapsuppbyggnad angående möjligheterna att i vårt land ersätta de fossila bränslena med energi
från vedbiomassa från snabbväxande lövträd.

Lars Christersson är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet på Ultuna, Uppsala. Han var från början växtfysiolog med rötter i Lund. Han har varit med och skapat och sedan lett Institutionen för lövträdsodlingar vid SLU, Ultuna i ett tiotal år och publicerat c:a 150 vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar samt ett otal debatt­artiklar. Lars Christersson är idag 79 år gammal och fortfarande i full verksamhet med att odla pil och poppel i hela landet.
larschristersson.blogg.se