Jag är ett alibi för deras samvetes spruckna söm, navelsträngsblod redo för transfusion, så fort deras mänsklighet vacklar, så fort de avviker något från den konstruerade självbilden av samtidsmänniskan, invånaren i en europeisk huvudstad. De dricker mitt blod och spottar ut det, äcklade. Jag är en vägglus, en insekt redo att suga i mig deras safter. Jag är bekännelsen och syndernas förlåtelse, jag står på tå, vrålar så högt att jag skriker ut mina egna tarmar. Ni kan korsfästa mig, ni kan trampa ned mig i jorden, jag är frälsaren, jag ska befria er, skänka er tröst, genom att offra det enda jag har min ömhet.
Frank Ömsint fyller snart fyrtio men har aldrig sovit i samma säng som någon han älskar. Han bor i Polens huvudstad Warszawa som han hyser en brinnande hatkärlek för. I likhet med honom själv är den en Noaks ark där mänsklighetens allra fulaste sidor finns samlade. Han ramlar runt på stadens gator, skriver dikter, dricker, knarkar, knullar stadens hovpoet, Warszawas Charles Bukowski. Genom Franks berusade ögon får vi en ocensurerad inblick i vår samtid girigheten, fåfängan, egoismen men där finns även en tårdrypande kärlekshistoria med all smärta, lycka och förnedring vi utstår när vi älskar. Det är hon, den enda, den första, den sista. Djävulen i paradiset. Igenkänningsfaktorn gör att man ibland inte vet om man ska skratta eller gråta. Eller dö av skam. Fast tyvärr går inte det, säger Frank, då hade mänskligheten varit utdöd sedan länge.
Piotr Fiedler är en polsk författare och poet som bor och verkar i Warszawa. Han har tidigare gett ut diktsamlingen pod moim oknem gryz sie jee, 2015. Ömhet är hans romandebut och gavs ut på originalspråket polska på förlaget Wydaem 2020. Han har kallats för enfant terrible och bon vivant, kärt barn har många franska namn. Oavsett har denne författare bidragit med en frisk fläkt i den polska samtidslitteraturen och hyllats som en skarp samtidsskildrare.