Isabel Allende tar avstamp i pandemins tid. Året är 1920, flickan Violeta ser dagens ljus i den chilenska överklassfamiljen del Valle och spanska sjukan skördar liv världen över. Hundra år senare ligger Violeta på sin dödsbädd och ännu en pandemi drar över jorden.
Romanen är skriven i form av ett långt brev från Violeta till barnbarnet Camilo, ett ömsint avsked där hon skriver fram såväl sin egen som landets dramatiska historia. Familjen del Valle drabbas hårt av pandemin och den efterföljande ekonomiska krisen. De tvingas lämna storstaden och flytta söderut. Efter faderns självmord lyckas Violeta och hennes äldste bror rida ut familjens ekonomiska kris. Hon ingår ett "ekonomiskt smart" äktenskap med en framgångsrik tysk. Men efter bara några år möter hon passionen i en stilig och farlig äventyrare. Skandalen är ett faktum och Violeta får känna av hur olika spelreglerna för män och kvinnor ser ut. Tillbaka i Santiago får hon börja om på nytt och försörja sig och de båda barnen, eftersom hennes passionerade älskare visar sig vara mer intresserad av sprit, hästar och skumraskaffärer än av familjeliv.
Allende berättar inlevelsefullt om Violetas vedermödor som kvinna. Hon får uppleva den stora jordbävningen 1960, militärkuppen 1973 och Chiles mödosamma väg tillbaka till demokrati. Men det hårdaste slaget blir förlusten av dottern, som dör av en överdos, och lämnar en nyfödd son efter sig. Violeta tar sig an pojken, Camilo, som hon uppfostrar som sin egen son.
Det långa brev som utgör romanen är Violetas försök att förklara varför livet blev som det blev och hur det kunde gå så illa för Camilos mamma. Berättelsen är också en sorgesång över ett förlorat barn, och om kampen mot skuldkänslorna över att inte ha kunnat rädda sitt eget barn.
Violeta är en storartad berättelse som påminner oss om vad stor litteratur kan vara.
Isabel Allende bjuder på en äkta läsfest!