Vilhelm Moberg började som journalist i bland annat Wadstena Läns Tidning och som lokalredaktör för Nya Wäxjöbladet i Alvesta. För att dryga ut den magra lönen skrev han noveller och skickade till olika veckotidningar, exempelvis Såningsmannen. Här kunde han öva sig i språkets hantverk och konsten att berätta. Från början skildrade Moberg mestadels sin uppväxtmiljö i den del av Småland som går under benämningen Värend, på den tiden ett utpräglat bondesamhälle.
I Syn om natten skildrar Moberg just sin småländska barndomsmiljö. Moberg berättar om invånarnas många gånger hårda liv med stor värme och inte så lite humor. Vi träffar bland annat rackaren, hästslaktaren, som var föremål för vidskepelse och folktro. Några av bidragen kan kallas humoresker. Vi får även möta en hemmansägare som låter sig spås av en spåkäring på Växjö vårmarknad, vilket får oanade konsekvenser. Ett par indelta soldater, knektar, får vi också stifta bekantskap med såväl Mobergs far och farfar som farfars far var indelta soldater.
Som den mångsidige författare Moberg var skildrar han förstås även andra miljöer. Ett resande teatersällskap och väntsalen på en järnvägsstation är några exempel. Titelnovellen är av senare datum, publicerad första gången 1957 och har en rytm som vi känner igen från många av Mobergs episka romaner. Novellerna i Syn om natten ger en fingervisning om Mobergs utveckling från att ha skrivit bygdehistorier till att bli en av vårt lands mest berömda, uppburna och lästa författare under 1900-talet.