År 1931, i depressionens tid, flyttade den nyutexaminerade småskollärarinnan Gerda till Arjeplog i Lapplands inland dit ingen väg nådde. På första lärarmötet lade hon märke till en manlig kollega. Det visade sig att han bedårats av henne. Där och då påbörjades deras gemensamma historia. De villkor som mötte dem var barskare, kargare och svårare än de kunnat ana. Det blev motgångar, våndor, sjukdom, sorg och bearbetning för att leva vidare. Deras starka kärlek och optimistiska tro på att lösningar fanns, förmågan att glädjas, viljan att leva vidare och deras engagemang i arbete, politik, kultur och ideella föreningar bar genom prövningarna.
Inflätat i berättelsen berörs händelser i Arjeplog, Sverige och världen. Exempelvis kvinnors begränsade rättigheter och utvecklingen mot mer jämställdhet och rättvisa. Tragedier: Nattlig brand i skolhem i 40-graders kyla, olycka i Laisvall blygruva, världskrigets påverkan, rasbiologin, judehatet och samernas särbehandling. Båda gjorde en klassresa. Gerda blev prisbelönad skribent i en veckotidning och vann en internationell essätävling. Vid 57 års ålder tog hon körkort, köpte bil och körde 100 mil till den sommarstuga hon låtit bygga.
”Rörande och berörande familjeberättelse. Känslomässigt inpå
huvudkaraktärernas bara hud. Vackra, levande naturscenerier.
Nationella och internationella utblickar. Sveriges framväxande välstånd i personligt perspektiv.”
Kristina Filipsson Jonsson