Rokaden

För ett antal år sedan, egentligen rätt många,
var jag bosatt i Höganäs, staden som Gud
glömde, den kallas så i intellektuell folkmun.
En granne som ingick i ett kamratligt golfgäng
frekventerade vintertid, en gång i veckan i det
kommunala badhuset. Denne övertalade mig
att göra gemensam sak. Umgänget i bastun
visade sig vara höjdpunkten i detta samkväm,
det var på så sätt jag kom i kontakt med
dåvarande ägaren till Kapitalvarucenter. Under
en av dessa svettiga sittningar berättade han
att han i sin ungdom varit anställd i baren på
Gyllene Freden i Stockholm. Enkel matematik
gjorde att någon av oss undrade, det kan ha
varit jag, faktiskt minns jag inte. Hade han
stött på honom? Jo visst hade han det. Han
berättade att han allt emellanåt försträckte
Taube små lån som han efter några dagar alltid
fick tillbaka dubbelt upp.
Jag minns att jag studerade den här
småväxte, tjocke, tunnhårige mannen och
försökte föreställa mig hur han såg ut då,
bakom baren på Gyllene Freden. Många år
senare besökte jag själv den medeltida lokalen
men kunde inte upptäcka någon bar.