Patrik och Lucas möts på nyår. Patrik med önskan om att ha en trevlig kväll, umgås med sina vänner och kanske lära känna lite nytt folk. Lucas är där för att det är hemläxan i terapin.
Målet? Det är att överleva. Ta sig igenom. Säga hej och le och mingla och överleva. Sen gå hem och klappa sig själv på axeln och sova och låta det bli ett avlägset minne.
Två universitetskillar lever studentlivet med allt vad där ingår. Det är matlådor, förmiddagsföreläsningar, skrangliga cyklar och pirr. Men vad händer om någon som tidigare orsakat pirr men sen ångest också dyker upp och vill leva studentliv och
kompisliv och kanske lite mer än kompis-liv?
Och om nån som är ganska chill och aldrig brukar bry sig särskilt mycket plötsligt märker att hjärtat liksom vill mer och saker som aldrig förut varit viktiga blir det?