Frivilligt socialt arbete i civilsamhället har efter välfärdsstatens uppbyggnad ansetts spela en marginell roll i Sverige, även om det alltid har existerat. Fenomenet har dock fått förnyad relevans under 2000-talets första decennier. Etablerade frivilligorganisationer har fått nya uppgifter och målgrupper, samtidigt som nya rörelser och nätverk för insamlingar, härbärgen, soppkök och opinionsbildning har uppstått, bland annat till följd av ett ökat flyktingmottagande och fattigdomsmigration inom EU. När det offentligas insatser inte räcker till, mobiliserar civilsamhället. Viljan att hjälpa är stark, men det frivilliga hjälpandets logik aktualiserar också konflikter och dilemman. Går det att hjälpa andra utan att samtidigt förstärka maktasymmetrin mellan den som har och den som saknar? Vad innebär det att handla solidariskt?
I Att hjälpa andra undersöks, baserat på intervjuer med engagerade för utsatta EU-medborgare i Sverige, hjälpandets logik och villkor från ett existentiellt, socialt och politiskt perspektiv.