"En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar"

Det är tisdagen den 9 februari 2010. Sändningen av Förkväll i tv 4 har just avslutats. Carin da Silva, en av oss tre programledare och jag går in i sminkrummet för att byta om. Jag är både glad och nöjd och tycker, att vi har gjort en utmärkt sändning tillsammans. Jag är kallad till möte med vår producent. Jag vet inte, vad mötet ska handla om. Formalia kanske. Därför har jag bråttom, byter kläder och säger hej till Carin: Vi ses i morgon, ropar jag, när jag springer till hissen. Det blir inte så. Vi ses aldrig mer i en TV-studio. För tre minuter senare får jag sparken av TV4. Ja, de kallar det visserligen för time-out, men så vitt jag vet, är det samma sak som avsked på grått papper. Jag förstår plötsligt ingenting. En kaotisk period i mitt liv tar sin början, en period av sorg, självrannsakan, besvikelse och känslor av svek och övergivenhet men mitt i all sorgen också en stark upplevelse av befrielse. Det tunga oket har lyfts bort från mina axlar. Detta är inte slutet av mitt liv, inte heller början. Det är kanske inte ens en avgörande del av mitt liv. Ett liv, som kantats av framgångar, motgångar, känslor av otillräcklighet, rädslor, förföljelse, mobbning, glädje, självförakt, humor, besvikelser, ja allt som en människas liv kan bestå av. Med den här boken vill jag ge er en inblick i detta liv, som trots all yttre glamour och framgångar inte innehåller någotdera. Bara hårt arbete och en ständig känsla av otillräcklighet.