Grez-sur-Loing revisited : The int/l artists' colony in a different light

Den bild vi har i Sverige idag av den internationella konstnärsskara som samlades i den franska byn Grez-sur-Loing under 1870- och 80-talen, präglas i hög grad av sin tids nationalistiska kulturklimat, men också av den konstruktion av platsen och fenomenet konstnärskoloni som både konstnärer och konsthistoriker skapat i efterhand.
Vissa fakta i historieskrivningen har etablerats som sanningar. Berättelsen om den skandinaviska Grezkolonin har återberättats så många gånger, att det nu existerar en tydlig bild av det glada kolonilivet och dess melankoliska, gråtonade måleri, som sägs härröra från den fuktmättade luften i flodlandskapet. Grezkolonin besöktes flitigt av svenska konstnärer som Carl och Karin Larsson, Karl Nordström, Nils Kreuger, Georg Pauli och Julia Beck, men även av konstnärer från USA, England, Skottland och Irland. Konstvetaren Alexandra Herlitz har undersökt hur bilden av kolonin framställts i svensk konsthistorisk litteratur och jämfört denna med bildmaterialet, utsagor i opublicerade källor och den bild av Grezkolonin som engelskspråkig litteratur beskrivit där utgångspunkten varit andra nationer än den svenska. Alexandra Herlitz forskning visar att den bild som skrivits fram i Sverige innehåller aspekter som är signifikativa för hur de hela tiden återkommit och betonats. Till dessa hör en etablerad föreställning om att de skandinaviska och engelskspråkiga konstnärer som vistades samtidigt i Grez endast hade ytliga kontakter med varandra. Likheter i den internationella konstnärsskarans ofta gråstämda verk, som till exempel motiven, har förklarats med gemensamma franska förebilder och inte minst byns lokala vädervillkor. Många hittills opublicerade källor vittnar om kontakter mellan de olika ländernas konstnärer. Herlitz menar att dessa sociala och artistiska kontakter senare delvis förnekades av konstnärerna, för om det inte fanns någon social kontakt alls, skulle inget konstnärligt inflytande ha varit möjligt något som kan ha varit av viss betydelse för dessa konstnärers senare karriärer. En av hennes slutsatser är att det finns aspekter i de internationella verken från Grez som snarare kan ses som ett resultat av den sociala konstnärsgemenskapen än ur gemensamma förebilder och en etablerad platsmyt om det gråa Grez.