Hösten 1831 förbereddes på Gotland minst femtio olika små epidemisjukhus på landsbygden. Det var tänkt att här skulle finnas omkring 500 sjuksängar totalt. Sjukhuspersonal valdes liksom sjuk- och likbärare. Alternativa begravningsplatser var i många socknar utpekade. Likkistor tillverkades.
Den stora mobiliseringen gjordes för att statsmakterna hade talat om vad som borde göras i det fall koleran skulle komma. Bedömningen var att farsoten skulle ta sig över landets gränser vilken dag som helst. Men koleran kom inte till Sverige och inte till Gotland 1831. Den stora mobiliseringen avstannade och knappt något minne av den finns kvar.
Roland Olsson berättar i den här boken om den gången koleran var väntad men inte kom. Han berättar också om de gånger som den fruktade sjukdomen har slagit till på ön.
Dessutom berättas om mängder av andra mer eller mindre bortglömda händelser från 1800-talet på Gotland i denna bok.
ArbetstitelDet var då koleran inte kom till ön
Standardpris229.00
Illustrerad
Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypInbunden
Recensionsutdrag
Läsordning i serie
MediatypBok
AvailableToOrder IsContractProduct
Inlaga
Sidor172
Publiceringsdatum2020-11-15 00:00:00
FörfattareRoland Olsson
erpOwnsPrice Kort BeskrivningÅret var 1831. Från Kungl Maj:t utgick en kungörelse som berättade att den fruktade koleran nu var nära att stiga över landets gränser. Alla borde bereda sig och statsmakterna berätta mycket detaljerat vad som borde göras.
I boken berättas hur man snabbt och resolut reagerade inom församlingar och pastorat. På kort tid hade man förberett cirka 50 små epidemisjukhus med tillsammans kanske mer än 500 sjuksängar. Man pekade ut platser för begravning av eventuella offer för koleran och i något fall gick man till och med så långt att man beslutade att tillverka likkistor.
Det som berättas i boken förefaller vara en historisk händelse som helt har fallit i glömska. Det kan bero på att koleran inte kom den gången.
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct SeriesTitle
BokinfoStatusCode21