Vandringen mot höjden

Det är kallt, himlen är mulen, en kall nordanvind tjuter. Vägen är stenig, ingen vegetation. De slår läger i en djup floddal för att få lä. Flygsanden begraver dem knastrar mellan tänderna. Det blir mörkt och ödsligt runt omkring. Mörkret smyger in i sinnet.Vinden tilltar så att tungt lastade kameler får svårt att gå framåt. Smygande gestalter avtecknar sig mot himlen. De spanar på dem från kullarna runt omkring. Shejken visar Martin på dem och säger "I natt skär de halsen av oss". Martin svarar: "Jag vet men jag är inte rädd.Gud är nära. Med honom talar jag hela dagen." "Då är du en helig man?" blir frågan. "Nej, men en som älskar Allah och talar med honom." "Då är du en Guds vän?" "Ja, det är jag." Shejken vänder sig till kameldrivarna. "Var inte rädda. Vår herre är en Guds vän och inte rädd för rövarna.nästan helt. Det fina stoftet tränger in i mun, näsa och öron. All mat och dryck är uppblandad med sand. Den