VI GAV OSS AV MITT I NATTEN
En adventsbok i 24 kapitel om åren då Jesus var på flykt i Egypten
Mamma och pappa, nu kan ni väl berätta varför vi reste till Egypten. Jag vill veta allt! Vad vi gjorde och hur det ser ut där. Jag var så liten och kommer bara ihåg det där med båten och de spetsiga husen och lite till.
Det är Jesus själv som undrar över händelserna efter att han fötts och familjen flytt till Egypten, undan kungen som vill döda barnet i krubban. Det är en svindlande resa, både spännande och vacker, fylld av frågor och tankar. Med på resan följer Salome, flickan som var där när stjärnan stannade över ett enkelt stall och Guds son föddes, och åsnan Loi.
I den här fristående fortsättningen på Tre vise män, en tant och jag får vi följa Josef, Maria, Salome och Jeshua under deras flykt till Egypten och hem igen. Berättelsen är uppbyggd kring 24 kapitel och kan läsas i adventstider. Den följer koptiska berättelser kring Jesu födelse och vad som hände därefter, fram till Jesus befinner sig i templet vid tolv års ålder. Hur kan det ha varit? Vad hände under åren under den dramatiska flykten från Herodes. Följ med en underbar resa om världens mest kända och samtidigt mest okända flykt!
SAGT OM TRE VISE MÄN, EN TANT OCH JAG
Författaren Ulf Fredevägs berättelse är välgörande fri från pekpinnar. Miljön ges främst i de många, färgstarka, livliga och mycket enkla bilderna av Nicolina Holmgren, antagligen målade i akryl och med tydliga konturer. Trots enkelheten finns perspektiv, roliga kläddetaljer och kontrasterande färger som ger djup åt bilderna, där den huvudsakliga färgskalan följer öknens. Tre vise män, en tant och jag är lågmält spännande, berättelsen och bilderna mycket sympatiska.
BTJ-häfte 4, 2019, Birgitta Carlquist
Ulf Fredeväg är socionom och diakon och arbetar i Svenska Kyrkan i Dalstorps och Länghems församlingar. Han bor med sin fru Agneta på gruppsamlingsgården Kuvarp i skogarna i södra Västergötland.
Nicolina Holmgren läste till illustratör på Istituto Europeo di Design i Turin, Italien och är diakon i Equmeniakyrkan. Att få skapa betyder mycket för mig , berättar hon. Dels får jag ur mig olika känslor. Men det är också ett sätt för mig att bättre lära känna Gud, hela världens skapare.