Du som är barn och läser det här måste lova en sak, annars får du sluta nu genast. Pröva aldrig att göra om de bus och hyss du får läsa om här. Lovar du? Säkert? Bra, då kan vi fortsätta.
Så inleds den självbiografiska barnboken Busmormors bravader av Christina Eskehed som fått epitetet "busmormor" av sina barnbarn. Boken är en episodisk skildring av dråpliga händelser i författarens barndom på den småländska landsbygden i början av 1960-talet. Det var en annorlunda tid utan datorer, internet och mobiltelefoner. Ändå fanns det massor av spännande saker att göra för ett nyfiket barn.
Varje gård hade kor, grisar, höns och andra djur och barnen kunde röra sig fritt mellan gårdarna. Ja, hela byn var som en enda stor lekplats. Men även om det var en harmlös och trivsam tillvaro, var allt inte lekande lätt och inte heller ofarligt. Christina var dessutom en riktig busunge som hittade på alla tänkbara hyss. Bland annat låste hon in sina grannar på utedass, dansade i en gödselhög och balanserade på klippkanten ovanför en djup damm.
I Busmormors bravader kan du läsa om dessa och många andra av hennes barndomsbravader. Påhitt som oftast kom från en naturlig spontanitet och nyfikenhet men som råkade spåra ur och få oväntade konsekvenser. Kanske känner du igen dig eller så förundras du bara över hur det var att leva på landet förr. Viktigast är ändå budskapet att barn ska våga berätta vad som hänt och att vuxna ska vara beredda att lyssna och förlåta.